När allting bara rasar

Jag hatar såna här dagar. Dagar då allt bara rasar, då allt känns jobbigt, när massa minnen och känslor kommer tillbaka. Dagar då man börjar grina för ingenting. Dagar då man känner sig ensammast i hela världen. Dagar när man blir ovänner med nästan alla man pratar med för att man inte tål något alls och bara vill vara ifred. Dagar då allt bara känns hopplöst. Dagar då man börjar tveka. Dagar när man inte har lust med någonting. Dagar då det skaver inombords och man går runt med en klump i magen och halsen som inte går att få bort...

Gick motvilligt upp för att jobba imorse (är glad för alla jobbdagar jag kan få men just idag ville jag bara dra täcket över huvudet igen och ligga kvar i min säng hela dagen...), hade verkligen ingen lust alls.
Men vad man än känner och hur illa allt än är så glömmer man bort allt det i det ögonblicket man kliver in i danslokalen. Spelar ingen roll om jag ska dansa själv, eller undervisa som jag gjorde ikväll. För en stund försvinner allt runtomkring, det är bara dansen som existerar. Jag älskar att dansa när jag är ledsen. Att bara glömma allt annat för en stund och gå in i dansen och sluta känna, sluta tänka - bara vara inne i det man gör. Eller i vissa fall, något som ibland är ännu bättre, få ut känslorna genom dansen. Dansen hjälper mig att överleva. Har sagt det förut men säger det igen: dans är det bästa som finns.
Vad skulle jag göra utan dansen? Vad vore jag utan dansen? Ingenting.

Men så fort man slutar dansa och går ut genom dörrarna för att ta sig hem finns allt där igen. Det man kunnat lägga undan för en stund kommer då tillbaka.
Spelar ingen roll hur mycket jag gråter för det känns ändå inte bättre. Ibland är ju det det enda som behövs - att gråta ut för att få ut känslor och sedan känns allt mycket bättre. Men inte nu. Det enda jag behöver just nu är en ny dag. Få sova bort allt. Imorgon ska allt vara bra igen.

=/ känner igen det där allt för väl.. min värld ser också ut sådär.. dock har jag inget sysselsättning som får mig att tänka på annat =/ Jag är glad att du har dansen att ta till =) vet att du inte känner mig eller så,, men är de så att du vill snacka , prata av dig så lyssnar jag gärna =) krams

Ja det är härligt samtidigt som det är skitjobbigt... Vad kul att du vill satsa nästa år! Sök massa och KOM HIT! :D Ja fler videos ja. Absolut! Ska försöka med det ;)



Måste bara lägga till en sak. Det är UNDERBART att läsa hur mycket dansen ger dig. Att du kan dansa när du är ledsen och så. Det kan inte jag nämligen. Eller, ibland går det ju, att dansa efter att man har gråtit ut över nåt kan va grymt för då har man släppt på allt och så bara kör man. Men i övrigt när jag mår dåligt vill jag bara stanna hemma och dra täcket över mig. Va med Jim och inte prestera... Men då dansar jag ju så mycket också... Kanske är det. När man inte går i skolan utan kanske tar kvällsklasser på sommarn, då kan det vara underbart. Man kan tänka på annat för en stund. Bara vara i dansen.



Se bara till att inte dansen tar över och blir DIG SOM PERSON, för du ÄR nämligen nåt UTAN dansen, tro det eller ej ;)



Kram

men varför är du så lessen??????? blir så orolig så, du har ju hela livet framför dig och en massa saker att se fram emot..allt ordnar sig ska du se..kram



P.s man måste prata av sig i bland..det är viktigt.