Idag är jag frisk, nästan iallafall. Skönt det.
Hade dansträning tre timmar idag, 15-18. Sedan fortsatte jag dansa lite hemma, käkade, duschade och sedan drog jag med Andreas och Amanda till Karlstad för att se SEX AND THE CITY-bion! Äntligen!:) Och ja, jag visste att den skulle vara bra men den var över alla förväntningar, den kunde inte ha varit bättre! Helt jävla underbar film! Min nya favorit, lätt :)
Dock var det svårt att bara kunna njuta av filmen så som jag ville. Hade så mycket andra tankar och känslor samtidigt som inte gick att få bort. Det där jävla samtalet. Fan, jag visste att det skulle bli såhär, jag kände det på mig. Varför? Varför lät jag mig själv börja hoppas och tro på någonting? Varför lät jag mig själv öppna mig igen? Varför lät jag mig själv bli kär?