Dagen efter... Den är aldrig rolig! Har kommit hem från Karlstad nu iallafall.. Har sådan omänsklig huvudvärk så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart! Får väl skylla mig själv, fast eftersom jag var nästan nykter när jag somnade igår vet jag inte om det är bakfylla.. Men men..
Så hur var det igår nu då? Det började bra, humöret va på topp, jag o Mikaela drog till Ida o där var vi resten av kvällen tillsammans med massa roligt folk, o det började så trevligt o bra o kul o de kunde blivit en riktigt bra kväll om det inte vore för... Smsen.. Som ledde till samtalet... Samtalet jag verkligen inte ville ha på midsommarafton! Varför? Det förstörde min kväll! Hur skulle jag kunna bli glad igen efter att ha fått höra nåt sånt? Hur bra tar man såna saker på fyllan liksom? Förstår om du ville att jag skulle veta om det men det fanns inget jag kunde göra åt saken just då ändå så varför inte vänta med att berätta till idag? Men det var ju såklart inte att du berättade vid ett dåligt tillfälle som gjorde mig ledsen utan vad du berättade. Fan, jag ville inte tro på det. Jag trodde verkligen att allt var bra! Jag trodde på dig! Fattar du inte vad du gör mot dej själv?! Mot oss? Har verkligen gått o varit glad o stolt så länge nu för jag trodde att du var förändrad o att våran relation skulle bli bra igen, men jag inser nu vad dum jag varit.. Vad lurad jag blivit.. Du ska alltid låtsas att allt är så jävla bra o att du e duktig osv men du ljuger fan för dej själv! Jag har gett upp hoppet nu.. Har trott på dig i så många år men jag vet att inget hjälper längre.. Verkar inte finnas nånting som kan få dej att ändra dej, som kan få dej att sluta.. Det gör ont i mej. Även om vi nästan aldrig träffas längre, även om du inte finns där för oss, även om jag är van vid att leva utan dej så vill jag ändå att du ska finnas, jag vill ha dej kvar, jag vill ha dej frisk, jag vill inte att du ska dö...