<3

Men jag vet att det inte räcker. Vet att jag måste göra något åt det här själv för jag orkar inte ha det såhär längre.
Så många frågor utan svar, så många känslor jag inte kan sätta ord på eller förstå.
Känns som jag inte känner mig själv...
Gud, det är så mycket ni inte vet, så mycket ingen vet. Vill bara få ur mig allt men det kan jag ju inte.
Får väl följa folks råd och gå och prata med någon man kan/måste berätta allt för.
Ja, en psykolog. Återigen.
Gör det mig dum i huvudet?
För fan, vem är jag egentligen?

Känner mig så kluven för vill inte lämna ut mig själv såhär i bloggen egentligen,
vill inte skrämma iväg folk heller eller att folk ska tro att jag är nåt jävla psycho,
men att skriva av sig såhär hjälper. Lite. På något sätt.
Hade det gett mig noll hade jag inte skrivit såhär öppet om saker och ting.
Eller ja, det finns ju mycket jag ändå utelämnar, men ändå.. Ni fattar.
Det är inte för eran skulle jag skriver såhär, för att jag tror ni vill veta allt eller så eller att ni ska tycka synd om mig eller förstå, nej, det är för min egen skull. Sen får ni tycka vad ni vill om det..
Det där med att försöka rycka upp mig idag och låtsas må bra gick ganska åt helvete.
Ska försöka på nytt imorgon igen...

---

Jag ställer frågor som alla vägrar svara på
Jag får en karta, men inte vilken väg att gå
Min själ vill iväg här ifrån
En fånge länge nog, ska världen vara så?

Mina känslor, vem skriver om sånt? Smörja!
Har väntat i 21 år på att livet ska börja!
Kan inte ge tillbaks minnena som åren tog
En vilsen liten själ som ligger och gråter blod

Förtvivlad, fastspänd i en depression
Jag vill av den här resan, jag kunde ha bett min mor
Hon pekade åt rätt håll, men jag vek av halvvägs
Livet är ett minfält, långt ifrån en vallfärd

Det är kallt här, och förtvivlan bara växer
Vi röker bort vår sorg, men den slår oss dagen efter
Gud, ett litet fel så blev det jämt
Jag är lyckojägaren som alltid lämnas tomhänt

Jag är glad utåt, men inåt ett uppror
Står vid gränslandet och missar mitt upprop
Fan! Var är ljuset? Var är min livslust?
Vill födas på nytt, men kommer ut missfött

Jag måste börja lära mig att vårda sinnet
Sväljer min stolthet, tittar upp fast tårar rinner
Har lovat mindre, men nu ska jag hålla allt
Går ut på stridsfältet, upp med hakan, huvudet kallt

Barnet som jag var, till den som jag blev
Växte upp fort men aldrig den som blev hel
Allt gick fel, jag ville starta om
Tog nya tag, men blev utslagen i första rond

Tankarna flödar, när jag är själv om natten
Men för dig går jag genom eld och vatten
Ingen klyscha, det är bara som det är
Det känns som om gud skröt när han skapa din själ