Det här berör mig så jävla mkt.
Jag kan inte se på det utan att tårar börja rinna.
Inte bara för att Mia Michaels är en underbar koreograf o detta numret är helt fantastiskt,
inte bara för att Kayla är min favoritdansare och dom gör det här helt perfekt med så mkt känsla och inlevelse,
utan detta är så mkt mer, mer än bara dans.
Så mkt känslor bubblar upp inom mig.
Jag vet precis hur det är. Hur det känns.
Att vilja slå sig fri från någonting men inte kunna. Vara fast. Göra saker mot sig själv som man egentligen inte vill. Skada sig själv. Veta att man förtjänar bättre men inte kunna sluta.
Detta klippet får mig att minnas hur jag mådde då. Hur jag tänkte. Hur jag kände. Hur fucked up min hjärna verkligen måste ha varit. I efterhand förstår man inte hur man kan göra såna saker mot sig själv.

Jag är så glad över att jag är frisk idag.