You don't know me

Vet inte vad det är men tappar blogglusten så fort jag kommer tillbaka hit.
Eller jag tappar egentligen lusten till allt, jag är ju här för att dansa o nu när jag inte kan det blir det så himla jobbigt, hatar att va ensam varje dag efter skolan o sakna Ea (o mamma!) så otroligt mkt hela tiden. Gah. När blev jag såhär svag? Har liksom en jobbig känsla i magen hela tiden o kan börja gråta närsomhelst, varsomhelst för vadsomhelst. Detta är ju inte jag. Jag är inte mej själv alls här. Tappar liksom allting. Som om jag lämnar kvar mej hemma o går in i en tråkig, deppig person. Jag antar o hoppas att det blir bättre så fort jag får dansa igen! Men det finns inget jag vill mer i hela världen än att Ea ska flytta hit till mig :S

Jaja. Ska försöka vara positiv, o försöka blogga ändå, åtminstone en gång om dagen, på kvällen då alltså när jag kommer hem från skolan, hinner inte så mkt mer..

Det var skönt att vara tillbaka i skolan idag igen iallafall, även om det suger att fortfarande bara få sitta =S Men jag hoppas jag blir bra snart nu, var ju hos Kiropraktorn igår o fick nån laserbehandling + lite andra grejer o tips på saker jag kunde köpa på apoteket, som jag gjorde direkt efteråt. Det är tydligen både musklerna o nerverna som är skadade o han sa att det kunde ta ett tag innan det blev helt bra, ska dit redan imorrn på morgonen igen o fortsätta med laserbehandlingen o vad det nu blir mer..

Nää, förlåt, men det blir inte roligare än såhär.
Maten är klar nu så ska sätta mig framför tv:n o äta o sedan bara ta det lugnt tills det är dags för Andra Avenyn o sedan sängen.

PUSS!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0