Nightmares

Åh nej. Vaknade precis i soffan. Måste ha somnat till Scrubs :P
Joobbigt, är svintrött ju o har smink på mej o allt :S
Aja, ska tvätta mej nu o sedan krypa ned hos baby i sovrummet. ♥

Vi sover nog rätt länge imorrn. Båda sov dåligt i helgen, o även natten som var, söndagsnatten alltså, (tack vare mej).
Usch, den var jättehemsk, vågar knappt berätta för jag vill inte tänka på det eller skrämma upp mej nu när jag ska sova, men iaf så drömde jag världens mardröm/mardrömmar. Det kändes så jäävla verkligt eftersom jag i drömmen drömde att jag låg där i sängen i lägenheten bredvid Ea o sov, o drömde mardrömmar I drömmen, så vaknade jag o somnade om hela tiden fast i drömmen, fattar ni? Gick därför aldrig att komma ur den, för när jag vaknade så var det ju inte på riktigt utan jag bara drömde det, fast det kändes precis som det var på riktigt! Drömde i massa timmar innan jag äntligen vaknade i verkligheten! Var så skärrad o chockad då att jag kröp upp i Eas famn o började storgråta. Grät o grät o grät. Kunde inte släppa drömmen eller alla hemska bilder jag hade från allt som hände. Vi fick gå upp o sätta oss i köket ett tag t.o.m., dricka o prata lite, halv fem på natten liksom :P När vi väl gick o la oss igen vågade jag knappt somna om för jag var så rädd att jag skulle börja drömma samma igen.
Alltså, jag är ingen mes o jag har drömt mardrömmar förut, men har aldrig varit såhär rädd när jag vaknat. Gud. Ryser o blir rörd nu när jag skriver detta bara.
Hann vakna o somna om typ tusen ggr I DRÖMMEN så det hann hända så jäkla mkt läskigt o varje gång blev det sådär att jag låg i sängen o försökte skrika men att det inte kom nåt ljud. Sedan när jag väl vaknade helt (fast fortf i drömmen alltså) o faktiskt kunde skrika så blev Ea bara arg för att jag väckte honom o störde :P Åååhhh. Så skulle jag tända lampan men så funkade den såklart inte, o gaah.
Blev så lättad när jag vaknade i verkligheten o Ea var gullig o tog hand om mej o lampan fungerade o det inte fanns några konstiga grejer i rummet, inga läskiga, döda barn i hallen, inga röster från köket, ingen gubbe i fönstret.

Får hoppas jag aldrig är med om det där igen. Nepp nu måste jag sova. Igen. I sängen.
Av mej tv:n o datorn, natti hejdå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0