Okej. Jag behöver min blogg igen. För min egen skull. För att skriva av mig. För att minnas. För att få ur mej saker och få ned känslor i ord. Som en slags terapi kanske?
Jag har alltid gillat ord och jag har alltid gillat att skriva, därför har jag också älskat att blogga men tappade det av flera olika anledningar, främst tidsbrist men också för att jag inte kände för det, alls.

Men nu behöver jag bloggen.

Att det fortfarande varit inne folk här varenda dag trots att det var flera månader jag skrev sist är ju.. jag vet inte. Konstigt, men ändå skönt på nåt sätt att ni inte glömt mej;)

Men ni ska veta att jag från och med nu bara skriver för mig.
Så om någon tycker att jag är patetisk, tråkig, tjatig, enformig, har för lite bilder, skriver för lite positivt osv... Ja då kan ni ju bara sluta läsa den, ok?

Jag befinner mej just nu i ett kaos men jag erkänner det iallafall och bara det tror jag är en början till en väg ur det här.

Ska krypa ned i sängen nu, så hörs vi imorgon?

♥



Jag för ett tag sedan.