Inte ens min värsta fiende skulle vara värd det här. Jag kämpar och kämpar men hur länge ska man behöva orka? Kroppen är slut, huvudet bara snurrar. Vill bara bli fri från det här, vet att det tar tid men har varit fast för länge. Världen och tiden rullar på som vanligt men mitt liv är på paus, allt står still och jag kan bara acceptera det. Vänta ut det. Min tid kommer komma, det kommer vända.
Men bron jag måste ta mej över är så helvetes jävla lång, berget är för högt. Smärtan i magen och bröstet och nervositeten äter upp mig. Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker hitta på saker eller tänka bort det, det finns alltid där ändå. Hela tiden. Jag önskar nån kunde förstå men det är som med allt annat, det går inte om man inte varit med om det själv.

I wish I had someone to talk to, someone I could confide in.
How could I tell it so y'all could feel it?

Jag klarar det inte själv men är rädd för att öppna upp. 
Men jag kan inte låtsas mer, och jag tänker inte skämmas, alla faller ibland, på ett eller annat sätt.
Så behöver jag skriva av mig i bloggen tänker jag göra det, bryr mej ärligt talat inte om vad folk tycker om det, om nån nu skulle tycka nåt, har viktigare saker att tänka på.

Jag önskar bara att jag slapp genomlida detta. Vill kunna fungera utan tabletter, vill kunna sova utan piller, vill kunna känna glädje och lycka, vill kunna känna mej fri och njuta av livet och av varje dag som går. Vill kunna känna att allt har en mening, att jag måste ta mej igenom det här för att något underbart väntar på andra sidan. Jag hoppas fortfarande. Även när allt känns hopplöst så finns det någonstans längst in ändå en strimma av hopp. Det vet jag för annars skulle jag inte sitta här o skriva detta just nu denna natt.
Det värsta är att jag inte kan styra över det, och att jag inte kan vara mej själv. Att jag missar så mycket, förlorar tid som jag aldrig kommer få tillbaka.

Men jag kommer åtminstone få veta vilka som är mina riktiga vänner, vilka som bryr sej, vilka som kommer stötta och finnas där, vilka som kommer hjälpa mej upp, vilka som kommer stå ut med mej och vilka som kommer stanna kvar.


Hade jag inte haft A nu vet jag inte vad jag hade gjort ärligt talat... Du finns alltid där och jag har aldrig någonsin känt en sådan värme och omtanke från en person. Det är så ärligt, rakt från hjärtat, jag kan känna kärleken du känner för mej, nästan ta på den. Det finns inga tvivel om att det är på riktigt. Även om jag har svårt att ge av mej tillbaks ska du veta att du har en plats inom mej också och jag älskar dej för den du är mot mej <3

Får ingen luft
Blir knuffad runt
Jag dansar men jag känner ingenting alls
Allt går för fort
De andra drog
Andas, andas men det är för varmt

Letar mig ut
Blinkande ljus
Andas, andas allting snurrar runt

Dom stänger men ingen bryr sig
Blir blind när alla lampor lyser
Det här är värt att dö för
Jag tror mitt hjärta blöder